Ja det finns väl inte så mycket annat att säga idag.

Efter en helg med tre matcher som skulle vara mycket betydelsefulla kan jag väl säga att en och en halv gick rätt väg.

Giffarna gör en mirakel vändning, allvenskan på IP igen, kul.

Barcelona vinner, positivt, dock ser spelet trevande ut, inte det där flytet som kan infinna sig när bollen går som på ett snöre, säsongen är ung, tur.

Djurgården avslutar säsongen bedrövligt tyvärr, guldet hamnar på västkusten, som sagt grattis. Det var helt enkelt inte DIFs år, vänta till nästa år, Johanssons pokal tillbaka till stadion.

För övrigt så var jag och hälsade på min mormor idag, hon har blivit riktigt virrig, känns så overkligt att se henne där på hemmet, att prata med henne när hon är så där, hon som nyss var så pigg och som jag nyss var och hälsade på och fick en massa god mat av.

Huvudsaken är att hon har det bra nu och får må bra, det verkar som hon gör det, i sin egna lilla värld.

Idag vill jag hedra och uppskatta mig själv för den energi jag lägger ner på att utveckla mig själv.

Får jag säga så?

Får jag säga att jag gör något bra?

Självklart, säger jag.

Att tro på sig själv låter som en självklar bra egenskap, men hur brukar reaktionerna vara när en person ställer sig upp och säger "Jag är bäst!"?

Ett uttryck jag fastnat för som verkligen stämmer är

Vi kan mer än vi tror

Vi kan mer om vi tror

Att många firar att de s.k "stureplansprofilerna" blev dömda är ju förståeligt, "en seger för både kvinnor och bra män" läste jag någonstans.

Frågan jag vill ställa mig då är om det någonsin kan vara en seger att någon hamnar i fängelse? Eller att en oskyldig människa blir utsatt för något så kränkande?

Ett uttryck som dyker upp för mig är "slaget är vunnet, men inte kriget".

Den dagen då ingen behöver oroa sig för att bli våldtagen, ingen behöver hamna i fängelse, för samhället förebygger det med en bra uppfostran, då tänker jag fira, stort!

Att vara konstruktiv kan vara skillnaden mellan att lyckas eller att inte lyckas.

Är vi konstruktiva och lösningsorienterade kommer det löna sig i och med att många saker kommer just lösa sig.

För egentligen, hur mycket löser sig av att vi bara klagar på det?

Löser sig något för att vi klagar betyder det att någon annan varit konstruktiv och löst situationen.

Vill bara nämna för den som tänkte skriva någon kommentar till mina inlägg, om det inte är något positivt eller konstruktivt kommer jag bara ta bort dem.

Framför allt kommer jag inte ta till mig av något som står där.

Konstruktiv kritik och feedback tar jag gärna åt mig, mer än gärna.

Att överge en trygghet kan vara svårt, vad det än gäller, om det är ett förhållande, ett jobb, hemstaden eller vad som helst.

Jag står plötsligt vid ett vägskäl och funderar på att flytta till en annan stad, något jag inte alls skulle ens funderat på för några veckor sedan.

Det skulle innebära en hel del förändringar, både positiva och negativa.

Jag kommer slippa pendla till jobbet och på så vis spara en hel del tid att lägga på annat intressant.

Dessutom skulle jag bo betydligt billigare, möta nya människor och kunna umgås med mina vänner där.

Sedan kommer den svåra biten, att lämna allt det trygga bakom sig, allt jag vet att jag har så nära nu.

Jag har aldrig varit bra på att våga lämna det trygga, något som i vissa lägen lett till att jag mått dåligt.

Så nu kanske det är dags att bryta trenden.

Ja det har jag verkligen gjort idag.

Idag skickade jag in en internansökan om en tjänst på mitt jobb.

Det är verkligen en utmaning att skriva en ansökan, att sälja in sig själv är verkligen spännande, "varför passar jag?", "vad tillför jag?" o.s.v

Tillslut blev det i alla fall bra får vi hoppas, för att utbilda, som jag i så fall skulle jobba med, är riktigt roligt och intressant.

Att skriva jobbansökningar är faktiskt ett bra tips till de som vill öka sin självkänsla, för i en sådan måste man verkligen ta fram sina bästa egenskaper och dessutom belysa dem starkt.

Så skriv mer ansökningar, även om ni aldrig skickar iväg dem.

Dessutom är det bra träning för när man verkligen söker ett jobb.

Idag berättade en person för mig att hon/han inte tyckte om mig alls som person.

Det kändes skönt.

Det är ju ett bevis på att vi alla är olika och tur är väl det.

Tänk vad tråkigt det skulle vara om vi alla var precis lika och hela tiden tänkte lika.